kärleksförklaring till hösten.
dikt och prosa
i kyrkan tändes ett ljus jag spyr på de varma färgerna allting ser som mest levande ut innan det dör jag tror alla uppskattar kontrasten låter fingrarna släpa över de torra löven de blir sandkorn i min svidande hand rinner ut jag kastar stjälkarna på marken de som inte brister i min svidande hand kylan river sår i mig målar huden blå, lila, röd färger som inte smickrar mig "du ser sjuk ut, döende, redan död" De hängde en legosoldat i trädet bakom vandrarhemmet. Han hade varit där för att med hot eller våld bryta strejken, inhyrd av företaget. När polisen hittade liket hade det redan hängt i några dagar, svält och ruttnat. Det var dennes hud jag klädde mig i nu, det tunna, mjuka lagret precis över spruckna blodådror och muskler ätna av mask.